Marin/Marin Recensioner

UNT 14/8 2013

Marin/Marin - Skuggspel

****
Härligare blandning fiolmusik än på denna nya cd med Mia och Mikael Marin kan man knappast tänka sig. Alltifrån en kontemplativ, suggestivt mörktonad 1700-talspolska efter Israel Bergman från Uppland, liksom några eleganta, skira polonäser från samma århundrade, till egna lekfulla nyskapelser i polskeform, irländsk folkton och som kronan på verket en skruvad schweizisk vals som hämtad från någon gammal joddlarskiva.
Mia och Mikael Marin spelar båda viola, vilket ger fin tyngd och klang. Deras distinkta rytmik gör slagverk överflödiga, och dynamiken i spelet får varje enskild fras att andas. Ett mästarspel som upphäver gränserna mellan folkton och konstmusik.
Bästa spår: Polska efter Israel Bergman
Ulf Gustavsson

Lira nr 3 2013
Marin/Marin - Skuggspel
LIRA GILLAR!
Två fioler. Äkta paret Mia och Mikael Marin presenterar här sitt tredje duoalbum. Jag recenserade parets första album här i Lira (Mot Hagsätra 2008). Jag skrev att det var ett duospel på fiol som överträffar det mesta i genren. Så är det nu också på nya albumet Skuggspel. Båda hanterar femsträngade instrument, Mia fiol och Mikael viola. Fast antalet strängar spelar nu inte så stor roll, det är hanteringen som är det viktiga. Och vilken hantering sen. Det här är absolut världsklass. Marinduon förnyar och utvecklar spelmansmusiken och inger hopp om framtiden. Ungefär hälften av låtarna är komponerade av någon av dem. Jag går igång på Vadmalsglitter, med Mias fina melodi och Mikaels fylliga chop’n’groove-teknik där han låter violan agera både andrastämma och slagverk. Inledande låten Skrap-Ollas polska sätter tonen direkt, ett glödande samspel i en gammal låt med modern lyster. Fenomenalt.
Lars Lind, Lira Musikmagasin

Tidningen Kulturen
Dolskt skuggspel och uppspelt musikanteri
Musik med en extra dimension


Marin/Marin
 - Skuggspel
Marin/Marin är en duo där den ena Marin heter Mia i förnamn och en andra Mikael, två stråkförare med smak för mindre vanliga varianter av etablerade folkmusikinstrument. Mia spelar femsträngad fiol, medan Mikael trakterar en likaledes femsträngad viola, samt det i fiolsammanhang nya instrumentet violono grande, ett instrument som, även det med fem strängar, mötte publiken för första gången så sent som 1968, men då i ett konstmusikaliskt sammanhang.
Men att säga att det är någon fisförnäm vilja att utmärka sig medelst originella modifikationer av ett så vanligt instrument som fiol som har fått det äkta paret Marin att välja just dessa instrument, vore självklart oförskämt. Snarare är det den specifika klangen som på ett mycket distinkt sätt färgar låtmaterialet som är uppdelat mellan traditionella låtar och egna kompositioner. Alla tre instrumenten har ett frodigt, strävt djupt ljud som lägger en extra dimension till musiken. Titeln ”Skuggspel” har en direkt motsvarighet i hur fiolerna låter; det skymmer i musiken, skuggorna sträcker sig längre utmed marken och diffusa figurer tycks röra sig mellan tonerna.
Mikael Marin återfinns också i gruppen Väsen, ett av de många band som dök upp parallellt med eller i kölvattnet av Hedningarna och deras framgångar i övergången 80/90-tal. Men det är i duon som han kommer bäst till sin rätt. Väsen har ett slags inneboende tråkighet som ”Skuggspel” är befriad från. Kanske ger duons kompakta format ett större utrymme både åt Mikael och Mia (själv folkmusikmeriterad sedan tidigare). En instrumentellt begränsad sfär som lämnar plats åt begrundan och, med risk för att ta till en sliten romantisk klyscha om spelmansmusik, mystik. Men Marin/Marins musik kännetecknas av just begrundan och mystik. Det är särskilt tydligt i låtarna signerade Mikael Marin; de är mer mollstämda och föredrar ett mer dämpad ljus än Mias mer ystra låtar. Båda är fina kompositörer, men om jag bryter ner ”Skuggspel” i enskilda låtar är det Mikaels, och de traditionella, som tydligast talar till mig.
Som helhet är ”Skuggspel” emellertid en väldigt bra skiva, och variationerna i kynne berikar. Jag tycker väldigt mycket om både Mias och Mikaels spel som befinner sig i ständig rörelse. Musiken har en alltid pågående skjuts som förlänar de dolska gestaltningarna en förförisk spänst.
Peter Sjöblom


Dalademokraten 18/9 2013
Marin/Marin - Skuggspel
(Dimma)

Här blir man ju bara lycklig! Mia och Mikael Marin spelar på olika femsträngade fioler, två av dem av Moras mästerbyggare Per Klinga. Här finns inte behovet av att presentera och representera något svenskt landskap. Visst har Mia med sig sitt värmländska arv men det som skiner igenom är den musikaliska lusten.
Mikael Marin är medlem i Väsen och Timber, där han utvecklat ett stämspel som här blommar ut i samspelet med Mia. Det känns organiskt och överraskande.
Speciellt fastnar jag för ett par menuetter och polonäser efter Gustaf Blidström, oboisten som satt fången i 12 år i Ryssland. När han äntligen kom hem till Sverige hade han med sig sin notbok, fylld med fin musik.
De blandar musik från 1700-talet med egna nykompositioner.
Något säger mig att Marin och Marin leder oss ut från den hårda knytningen till landskapet. Tack för det.
Thomas Fahlander

Intimt duospel av strängspelande par

Lira Musikmagasin
LIRA GILLAR!  "SMÅFOLKET"
Det är knappast småfolk vi möter när Marinfamiljens båda fiolspelmän samspelar på sin nya skiva. Mia och Mikael Marin är några av vårt lands främsta folkmusiker med bred erfarenhet av traditionellt låtspel. De har sina fördjupningar i Värmland och Upplands och de spelar i flera olika grupper och konstellationer av spelmän. De är också båda låtskrivare med högst personliga tonfall i en egen musik som fritt sträcker sig utanför traditionsspelets melodiska formspråk. De deltar i det ständigt pågående skapandet av det som är dagens folkmusik. Den är en blandning av omisskänlig gammelton och en modernare spelstil som hämtar sitt stoff från alla slags källor och genrer. 

På den omväxlande skivan finns hela denna bredd av erfarenheter speglad i urvalet av låtar. Inträngande traditionsspel i Jernbergsformat, Värmlandsglitter, en upptecknad 1600-talsmenuett och polonäs, en dov Erlandssonvisa och i samma spelstil en egen d-mollska och en mångbottnad Sibirienmarsch. Utöver detta domineras skivan av deras eget material med ett speciellt anslag i varje låt. Och låtarnas karaktärer tycks vara en gestaltning av en tanke, en känsla, en riktning, som samtidigt är en tillägnan till närstående personer.

Genom hela skivan hör vi Mia och Mikael Marins lyskraft som spelmän i ett utsökt varierat parspel på femsträngad fiol respektive viola. Varje låt är en klenod med egenskaper som uppenbaras mer och mer vid varje lyssning. 
 

Gunder Wåhlberg, Lira Musikmagasin 

Fioler med kraftig lust

FOLKMUSIK Publicerad 16 nov

Mia och Mikael Marin spelar ljusa och mörka fioler med kraftig lust.

CCCC

Marin & Marin

Småfolket

Dimma/Border

En vitamininjektion.

De brottas och kivas. De smeker och njuter när de slingrar fram sina melodibyggen. De är i och omkring varandra.

Hyllningslåten till "Erlandsson" är kort, skev och härligt vresig. "Den fria Maria" är en yster svängom med kvittrande spel av Mia Marine.

Parets nyfräscha musik växer fram så fängslande och långlivat att "Småfolket" tar sig ton som en av 2000-talets mest framsynta spelmansskivor. Musiken är famntag med tydliga roller utan annan prestige än det gemensamma stämningsbygget.

"Menuett efter Gustav Blidström" rör sig sävligt och stadigt med dova steg. "Har du hört den förut" tjatar fram melodin med små humoristiska vridningar.

M Marin och M Marin lyser upp en ny och modig väg, som två fyrar, i en gammelgrå svensk spelmansdimma.

LARS ÅBOM

Marin/Marin

Meny.nu 28 okt 2011, BETYG: 4 AV 5

”Småfolket”

FOLKMUSIK. Att spela andrastämman är en konst. I svensk folkmusik är det ofta just andrastämmorna som ger låtarna märg och skjuts. Duktiga stämspelare har aldrig svårt att få spelkamrater – de är guld värda.
Äkta paret Mikael och Mia Marine är två drivna stämspelare. Mikael spelar i Väsen och Mia i bland annat MP3 (Mattias Pérez trio).
Tillsammans bildar de duon Marin/Marin och nu släpper de sin andra platta, ”Småfolket”. Den första hette ”Mot Hagsätra” (2008) och fick lysande recensioner.

På nya plattan spelar båda på femsträngade instrument, Mikael viola och Mia fiol. Det ger mycket klang och stundtals låter de som en hel stråkkvartett. Låtarna, mestadels egna, är underfundigt arrangerade, nästan kammarmusikaliskt men ändå väldigt personligt. Här skapas nutida folkmusik med varsamhet och värme.
Två låtar sticker ut: ”Den fria Maria”, jazzigt värre. Och ”Jävla Marinkåren!” med skönt Väsengroove.

Magnus Börjesson

www.spelmansforbund.se

2011-10-22

SMÅFOLKET

Dubbelspel i toppklass

Äkta paret Marin i toppform på andra plattan. 

Mikael och Mia Marines andra CD är en överdådig fest för fiolälskare. På varsin femsträngad fiol exekverar Mia och Mikael den ena superlåten efter den andra. Egna ooch andras, luftigt och lustigt spelade med djärva och lyhörda inspel från höger och vänster. Oerhört elegant och samtidigt så personligt och levande!
SSR 

Stort spel på Småfolket
Gunnarskogsbördiga Mia Marine (Gustafsson) och Mikael Marin har äntligen släppt uppföljaren till kritiker-rosade plattan Mot Hagsätra som kom för tre år sedan.

Även på nya skivan, Småfolket, gnistrar stämspelet som det ju ska när två av Sveriges mest välrenommerade stämspelare slår sig samman. Att både Mia och Mikael nu spelar på femsträngade fioler gör ljudet extra maffigt och ibland kan man till och med få en känsla av kvartettspel när Mikael mullrar fram i celloregistret! Samtidigt är ljudet glasklart och väldefinierat.

Låtarna är precis som på förra skivan till största delen skrivna av Mikael och Mia. Ofta är de högtidspresenter till vänner som till exempel Brudvals till Leo och Ellekari och Brudlåt till Hanna och Ben, för att inte tala om Summer Ale Polska/Winter Ale Polska som är en hyllningslåt till Oppigårds bryggeri i Hedemora! Hur många bryggerier har fått den äran?
Det vimlar av fina nyskrivna låtar på skivan, men min absoluta favorit är ändå Bellmans polska, en traditionell låt efter Gästrikespelmannen Anton Jernberg. Den polskan framförs med en energi och en nerv som kanske inte förflyttar berg men väl dansarnas fötter!
Marin/Marin spelar gärna schottisar i en lite tillbakalutad stil som är oerhört dansant och medryckande.
Många har frågat efter noter till låtarna på Mot Hagsätra och lagom till utgivningen av Småfolketskivan har Mikael och gjort ett häfte med tjugotvå låtar med andrastämmor och ackord och flera av låtarna har potential att bli väldigt mycket spelade.

Sven Ljungberg, Arvika Nyheter

Magiskt samspel

FOLKMUSIK

Mia Gustafsson och Mikael Marin

Mot Hagsätra

Mia Gustafsson och Mikael Marin har redan skapat magi i många andra spelkonstellationer. Men när de nu möts som duo får de båda stämspelarna turas om att föra och följa.

Mot Hagsätra är ren och skär njutning. Med en spännvidd från lyriskt till livligt ös lyckas duon få melodierna att slingra sig nära inpå. När den stämningsfulla Gröna Visan går över i en rytmisk knäppande Cajunvals så får man det fullt bekräftat. Gustafsson och Marin kastar sig lekande lätt mellan stämningslägen och gör varje låt rättvisa, oavsett om det är egenskrivet eller traditionellt.

Spetsa öronen. En mer samspelt duo får man leta efter.

LOVISA ERIKSSON, NWT 08-10-10

Mikael Marin Och Mia Gustafsson – Mot Hagsätra

Lira gillar!

Lira 2008-10-10

Svensk nyfiol. Ibland vet man. Redan innan. Som här, där paret Marin/Gustafsson släpper loss ett duospel på fiol som överträffar det mesta i genren. Det gnistrar och blänker, det är murrigt, det svänger, det är vackert. Att Mikael Marin kan komponera nyskapande folkmusik är ingen överraskning efter snart tjugo år i Väsen. Här visar Mia Gustafsson (som bland annat spelar i Mattias Pérez Trio) upp en lika hög nivå i sitt musikskapande. Men det är en traditionslåt som vid en första genomlyssning däckar mig fullständigt: Lasses Fina, efter den jämtländske spelmannen Lasse Sörlin. Varning för klump i halsen.
Båda har stor renommé som stämspelare, men här är det framför allt Mia Gustafsson som “kommer ut” med ett stort melodispel. Otäckt bra, mer finns inte att tillägga.

Lars Lind, Lira Musikmagasin

MOT HAGSÄTRA

DN 2008-11-19    Betyg 4/5

Handlar det om vin heter det terroir och handlar det om antikviteter talar man om proveniens. I folkmusiksammanhang skulle bägge begreppen kunna vara giltiga. Det är viktigt med låtarnas härkomst och ursprung och nästan lika viktigt var spelmannen som framför dem kommer ifrån och hur han lärt sig spela. "Mot Hagsätra" och "Den ljusblå leken" är så olika som två folkmusikskivor kan bli, och ändå åberopar de just geografin som utgångspunkt och legitimitet.

"Mot Hagsätra" är som ett kryddigt vin från den nya världen. Stämmorna är fylliga och täta, svänget stadigt, (...) Marin och Gustafsson spelar fenomenalt bra tillsammans. (...) Det kommer inte så mycket folkmusikskivor längre. Men de som ges ut har uppenbarligen kvalitet.

Po Tidholm, DN

Mikael Marin and Mia Gustafsson - Mot Hagsätra

As the violist for Väsen for nearly twenty years, Mikael Marin needs no introduction among followers of Swedish traditional music. Marin's wife Mia Gustafsson is not nearly as well known, but she has fiddled with the group [ni:d] who have one album out and are working on a second. Their first album together is titled Mot Hagsätra, in reference to a Stockholm subway line. Marin's viola and Gustafsson's fiddle are the only instruments on this recording. A handful of the tunes are traditional, and the tune "Cajunvals" was composed by Antti Järvelä of Frigg, but most of the pieces were composed by one of the two performers.

Predictably, Mot Hagsätra's biggest strength is the playing. Gustafsson is a fine fiddler who more than holds her own playing next to her husband and handling a wide variety of melodies. Marin, as he does in Väsen, supplies creative harmonies and countermelodies. There is no driving guitar or percussion on this album, so the listener can focus fully on the interplay between the two stringed instruments.

The album contains a typical assortment of polskas, along with a few waltzes and one schottisch and reel apiece. In contrast to what you might expect from a Väsen recording, the arrangements are quite easy on prospective dancers. Waltzes appear to be the duo's strongest suit. The opening tune "Hjärtklappen" sets the tone for the CD perfectly, and their joyous version of "Cajunvals" is my favorite track on the CD. The Swedish reel "Kung Harts," composed by Gustafsson for Marin's birthday and performed with the usual melody/harmony roles reversed, is another particularly strong track. 

(...) Mikael Marin and Mia Gustafsson give solid performances throughout, and the album on the whole is at least as good as the most recent Väsen CD Väsen Street. Fans of Väsen who are in the mood for something with a more purely traditional feel will like this recording a lot.
reviewed by Scott Gianelli